|
"Alltid på en torsdag...
Spelplatsen är magisk med sitt delade vattenflöde, det är torsdag,
och fiolerna låter lite speciellt. Och låtarna, sådana låtar hör man inte
annars. Varför? Vad är det som händer egentligen? Lugn, jag skall
förklara:
För att
få lära sig spela av Näcken skulle man gå till forsen tre torsdagnätter i
rad, så trodde man förr på många platser i vårt land. Sedan skiljer sig
historierna åt ifråga om procedur och betalning. I vissa fall var det
fiolen som fick Näckmusiken i sig, i andra fall spelmannen. Någonstans var
det fråga om att byta fiol med Näcken. Kostnaden kunde variera mellan den
egna själen och ett stycke kött. Men det där med torsdagnätter, det
återkommer mest överallt.
”'Totalsegern och titeln
Näck-2000 gick till Anders
Hall, Arbrå, ett val som utlöste ett vrål från
flickorna i publiken som förde tankarna till popvärlden. Men alla gjorde
övertygande insatser, var och en på sitt eget sätt, och det visade sig än
en gång att hur man lyckas i denna mycket speciella tävling beror till
stor del på, hur årets jury ställer sig till tradition kontra förnyelse."
(Ur referat till tidningen Spelmannen
2000)
"Det är
bara att hoppas att inte Disneykoncernen gör en film om Näcken, för då
vore det slut med tolkningsfriheten och de inre bilderna!"
(Ur
programbladet till Näck-2002)
|
Vad var det man fick lära sig? För spelmännen förr gällde det ju
att få så många dansspelningar som möjligt, det var bra för ryktet och det
gav materiell utdelning i form av festmat eller brännvin, ibland även
pengar. Av Näcken kunde man få lära sig spela så att det var omöjligt att
sluta dansa. Många lockades av detta. Det borde ju ge många spelningar kan
man tycka. Tyvärr gick det väl inte alltid enligt planerna. Det finns
historier om spelmän som fått den här förmågan, men som själva inte kunde
sluta spela heller, när de väl satte igång med en Näckpolska. I värsta
fall kunde det gå som på Hårgaberget i Hälsingland, där de dansande nöttes
nerifrån så att till slut bara deras hattar hoppade runt till spelmannens
musik. Sånt är ju inte roligt. Man kan fortfarande se en ring i berghällen
där de har dansat.
Varför låter då Näcklåtarna så speciellt? Det är ju som om själva
fiolerna låter annorlunda! Det finns en förklaring till detta. Tittar man
på gamla uppteckningar av Näckpolskor (ja, det är nästan bara polskor), så finner man att de alla
har spelats med omstämd fiol. Vanligtvis stäms fioler G-D-a-e, men den
vanligaste stämningen i Näckens låtar är A-E-a-ciss. Det kallas för
trollstämning och är egentligen ett vanligt A-dur-ackord. Men fiolens
klang förändras totalt med denna stämning, och det är det man märker när
man lyssnar till de tävlande här. Alla, med några ytterst få undantag, har
under årens lopp spelat med trollstämda fioler, antingen de har spelat
någon traditionell Näcklåt eller en egen komposition, vilket är tillåtet
enligt reglerna. Saken är den att de som ställer upp är skickliga, kunniga
och seriösa musiker som vet vad de gör."
(Ur programbladet till Näck-2000)
Näck-2000, Anders Hall
spelar vinnarlåten vid
prisceremonin på Strömbacka Kvarn. Foto:
Mike Räsänen
|
